Julafton
Idag på julaftonsmorgonen läser jag i tidningen om konstiga jultraditioner.
Chokladaskar. Javisst. Såklart man ska ha en sån. Fast när trillingnöten försvann blev asken mindre intressant.
Jultröjor. Nä nä
Julmaten. Ja där är jag fast. Beror nog på brist på fantasi. Köttbullar äter man hela året och julskinkan är numera totalt befriad från allt fett. Trist.
Barr. Att sopa barr var väl ingen fara.
Repriser på TV. Eländigt.
Julmusik. Ja gärna.
Kalle Anka. Ja visst. Fortfarande lite nytt för mig. Minns ju när det var svartvitt.
Julottan. Aldrig varit på någon.
Vi har iallafall en vit jul.
Snart jul
Julhelg innebär ett ökat trafikerande. Stora rubriker i tidningarna om kaos pga de många bilarna, bilköerna och dåligt väglag. Snö eller halka, jag vet inte vad som är värst. Förmodligen halka.
Vi brukade också vara på väg, antingen hem eller till Vilhelmina. Att sitta fast i snödriva var inte någon engångsföreteelse. En gång satt vi fast i Umasjö. Vi hade en vit Saab 96 och jag tänkte bara på om plogbilen skulle se vår vita bil i all snö. Men på den tiden lärde man sig inte nåt. Jo möjligen att inte ha en vit bil.
I Umasjö satt vår bror fast vid ett tillfälle och pappa tog sig dit med skoter. Där händer olyckor även idag.
Alla ska fort fram och det här med avstånd - ja vad är det. Det skulle föraren av bilen igår tänkt på som höll på ramma bilen framför, men istället väjde upp mot trottaren. Där var jag.
Turen var på min sida.
Snö
Nu har det snöat tre dagar och min utsikt är helvit. Det är bara att gilla läget för snö vntertid är inte något nytt. Inte här iallafall. Mitt förhållande till snö har förändrats.
Jag minns en gång när vi skulle hem till föräldrahemmet och det var snö(o)väder. Vi kom ganska långt, men i Yttervik blev det stopp. Framför hade vi en långtradare och vad som var bakom vet jag inte för det syntes ingenting. Där satt vi större delen av natten. Mobltelefoner? Det ordet hade inte uppfunnits.
Jag kan bara tänka mig vilken oro mina föräldrar kände.
Förväntasfull
Snart får jag mitt nya leende. 
