farmorbimbloggar

 Några nya byxor har jag inte hittat och jag blir modernare för varje dag som går.( hålen över knäna blir alltså större och större) Såg ett program på TV (Badrock - en hyllning till Björn Skifs) från 1987. En av artisterna som sjöng var Marie Fredriksson, detta var just innan hon slog igenom med Per Gessle och blev Roxette. I allafall så hade hon stora revor över jeansknäna, så det var poppis redan då. Eller kanske gaget var litet.

 

Detta med kläderna behöver ju inte vara något problem för jag ser i en av kvällstidningarna att den ena kändisen efter den andra lägger upp bilder med allt mindre o mindre kläder. Avklätt är tydligen på modet. De flesta hyllas för sina bilder (bra för dem) utom en herre från ett av våra grannländer som stod och grillade. Vad var det för fel på den bilden - han hade iallafall ett förkläde på sig. Kan det bero på att det var en herre?

 

Nej ingen behöver frukta att jag tar upp den trenden för som sagt jag är ingen kändis, och tur är väl det.     

Åter en varm o solig dag, skulle kunnat tro att allt var toppen, men den stora ledan fick sitt grepp om mig.

Vad göra?  Jag bakade lite kakor. Det var längesen men gick riktigt bra att sleva runt smeten med vänster arm.  Hur de smakade? De tog slut fort iallafall.

Så var ännu en marknad avverkad. Denna den för sommaren sista gick till Tärnaby. Den plats där jag gick mina första 9 år iskolan. 

 

Lördagen på marknaden var välbesökt. Det syntes på den lååååååånga raden av bilar som var parkerade utefter vägen och i samtliga diken. Vi fick parkera en bra bit ifrån centrum, ja jag höll på att säga att vi vi plats strax utanför Storuman. Det var en bit att gå.

 

Det första ärendet när vi kom var våra naturbehov. Det gick bra. Kort kö. Sen vandrade vi vidare runt de olika stånden och började fundera om nån av oss var hungrig. Nej inte speciellt men mitt tips när jag såg matkön var att när jag väl kom fram så skulle jag vara det. Så var då matkön framför oss till slut slut- så även marknaden.

 

Nej jag överdriver lite, vi hann allt några varv till runt stånden i den strålande solen. Marknaden i Tärnaby är lätt attt gå på eftersom det bara är att gå runt. Man missar ingenting och det är stört omöjligt att gå vilse eller tappa bort någon.  Så Tärnaby, min hembygd, vi kanske ses igen.   

Känd från TV  är  jag väl inte precis, men så såg jag en reklam och det gick upp ett liljeholmens ljus. 

Gick på promenad för att skingra tankarna och kom hem med glädje i tankarna. Vad hände? 

jo, jag träffade hjortronmannen. Han som de senaste åren försett mig med hjortron. 

Så här i elfte timmen har jag ju tänkt utmana tanten jag såg i spegeln. Jag har ju alltid undrat om den bild jag ser är samma bild som andra ser. Tycker förresten att min spegel här hemma är bra. Att ta av glasögonen är ett underbart filter. Fast å andra sidan, åren de går och de sätter sina spår.  Hur som helst nu har min tankeverksamhet upphört.

                       

Träning pågår.  Målet har jag framför mig på fönsterbrädan. 

 

 

 

                                                   

Jag har nu gått Vilhelmina runt - upp och -ner i en radie av fyra km utan att hitta hembygsdagarna. Vart har marknadsstånden tagit vägen? Visserligen har jag ju sett att det blivit mindre och mindre med åren men en korv och lite godis har jag kunnat köpa. Sen så är det lite kul att det är folk ute.

 

Nåja jag har ju nån dag kvar att leta.  De, knallarna alltså, litar väl för mycket på sin GPS så de har hamnat fel.   

Dagens utflykt gick till matvaruaffären som ligger några meter från min bostad. 

 

Dagens höjdpunkt inhandlades och avåts hemma till kaffe.