farmorbimbloggar

Igår fick jag se min sondotter.

Hon är underbar.

Tänk att vara så liten. Jag minns lyckan när jag själv för en massa herrans år sedan höll mina egna små. Nu är mamma och pappa för evigt distanserad, och tänk att det känns helt o.k.  Vemodigt, men o.k. Jag har vetat  ända från det att mina tre barn föddes att jag bara har de till låns och att de kommer att vandra ut på egna ben. Under olika skeden i livet gäller det att veta när man ska ta ett steg tillbaka och låta ens barn upptäcka att det bär. Det är inte alltid så lätt.

är man väl. Det är klart att jag numera tar en egen plats. Hur som helst - igår hade jag en bra dag. Ute på vift med min dotter. Det händer inte alla dagar.
Jag minns när jag var ung och vi vid något tillfälle var hemma på besök hos mor och far. Vi åkte ofta ner till Mo I Rana, vår närmsta storstad, och handlade eller åkte ut till norska kusten.  Mina föräldrar var alltid pigga på att åka iväg på småturer.Det var kanske för dom som för mig nu. Ögonblick man minns, eftersom det var dyrbara stunder. Då som ung så hade jag ju inte vett att värdesätta tiden på samma sätt.
Apropå tiden, det är dags för en morgonpromenad. Farmorslederna håller på att rosta ihop.

på mammor egentligen.  Mammor förresten, det kanske är bara jag - vad vet jag-. Hur kan det komma sig att när jag nu är ute för att handla något (min födelsedag) så hamnar jag i babyavdelningen och ut ur affären går jag med lite smått till mitt barnbarn och naturligtvis så får flickan min handla lite grann. När kommer den tid när jag helt egoistiskt bara kommer att tänka på mig själv. Kanske aldrig, jag menar mamma ( och nu farmor) är jag ju för resten av livet. Gnäll inte, tänker ni nu, utan tänk på alla som inte har barn. Jo, jag vet. Eftersom jag blev mamma sent i livet så hade jag redan inrättat mig på att det inte skulle bli några barn. Förresten var det inget gnäll, bara ett konstanterande.  Jag tackar för gåvan varje dag. 

Så är jag nu ledig igen efter några arbetsdagar. Fast det blir väl att byta ett jobb mot ett annat. Det brukar inte bli
några långa stunder på latmanssoffan. Om allt går vägen så kanske det blir en resa till Skellefteå för att
se mitt barnbarn. Och om nu inte allt går vägen så blir det istället en resa till Lycksele. Har inte hunnit få lön
så det blir väl bara ögonshopping. Undrar som flundrar om min medresenär tänker i samma banor. Nåja, den
som lever får se.

Har just varit och kollat på lite bilder av mitt första barnbarn. Barnbarn, ja finns det förresten farmorsledighet?
Nä nu ska jag tona håret, hoppas jag köpte någon fin färg. Mitt undermedvetna kanske har gått och köpt något i grått. Nu I morgon blir det inget skrivet då jag nu tar ledigt från min ledighet och jobbar några dagar.

Så blev jag då igår tis.21 april farmor. Ja, det känns väl bra, någon sorts antiklimax. Det som främst berörde mig var min sons uppenbara glädje och lycka.

Ännu har inget hänt, trots att jag vet att barnafödandet är startat. Jag känner med Sara, då jag vet av egen erfarenhet att långdragen förlossning tar på krafterna. Jag kommer också på mig själv med att hela tiden ha koll på telefon, denna uppfinning som jag annars inte alls tycker mig ha behov av.

Ja det har det varit ända sedan i höstas när sonen delgav mig nyheten om att han och hans Sara väntar tillökning.  Ja, ärligt talat så var det väl inte oväntat. Hur har andra blivande far/mormödrar reagerat?  Min reaktion, förutom glädje naturligtvis, blev inköp av en flaska hårfärgningsmedel. Ett försök att stoppa tiden och hejda åldersutvecklingen kanske. Ja ja nu är det snart dags att lägga till en titel.