farmorbimbloggar

veckans Vilhelmina-aktuellt så kan jag väl skriva några rader. Detta att läsa Varitryck så här kvällen före förtar sedan nöjet när det kommer ut på Torsdag. Det är roligare att läsa pappersupplagan, så varför inte vänta. Detta med att vänta, ja ibland är det svårt. Att vänta på att öppna julklappar - det har aldrig varit ett problem, men att vänta med att börja när jag har ett projekt på gång - det är svårt. Nu är mitt projekt att fixa lite i den lilla övernattnignslägenheten som jag har. Jag kan bestämma och har många ideer, men de är inte alltid så realistiska. Jag vet hur jag vill ha det, men om det är möjligt att genomföra det tänker jag inte alltid på. Jag blir mäkta förgrymmad när andra inte ser det på mitt sätt och tänk bara tänk om jag kunde göra allt själv. Vilken dröm det vore. Tänk att vara så praktisk att kunna såga bräder och spika själv.

Jag är inte praktiskt lagt. Tänkte väl att har man då make och tre barn så ska man väl inte behöva göra nåt själv.  Barnen har ju redan som små varit ut med oss i skogen för att lära sig göra upp eld, plocka bär osv. Barnen kan de tekniska apparaterna så jag ids inte längre läsa bruksanvisningarna. Men så flyttar barnen. Tji fick man. 

Nu tillbaka till Varitryck. Veckans händelse.

Söndag förmiddag. Allt är tyst och stilla.Vädret ser ut att bli fint. Det blir väl att definitivt plocka undan inför vintern. Det är ledsamt att se att sommarens blommor har blommat ut och mest står och skräpar. Är det så att livet är skräp när man blommat färdigt?  Kan inte tro det, det räcker att titta ut på höstens vackra färger, så förstår man att varje tid har sin blomning.

med uppdateringar. Dåligt. Ser att det två veckor sedan som jag var inne. Det är ju så att när man har kommit till min ålder så har veckan bara 5 dagar. Tiden bara rinner bort lika snabbt som åren, så jag har inte hunnit skriva.
Det kan å andra sidan bero på att jag just nu är utan dator.

Det är just nu också tyst från alla mina tre barn. Är det bra eller dåligt?  Bra hoppas jag. Jag vet att när jag själv var yngre så ringde jag inte hem när allt var bra för mig. Om det var bra hemma hos mor och far - så långt tänkte jag nog inte.

Det ser ut att bli ännu en strålande dag idag. Har ett möte framför mig, men sen är jag ledig över helgen.  Ska också höra hur det går med min säng som ska målas och fräschas upp. Jag har svårt att bestämma vilken färg jag vill ha. Konstigt, jag har aldrig varit den veliga typen. Det kanske går upp ett liljeholmens när jag ser sängen igen.  Så slut för idag.

det är jag dålig på. Har helt enkelt inte ro i kroppen att sitta och dela med mig av mina tankar till datorn. Hur som helst nu är denna vaknattsvecka slut och det krävs nästan en vecka för återhämtning. Jag är nog slut som arbetsmaskin.

I måndags så var vi till Skellefteå. Min lilla (f'låt stora) flicka köpte sig en datorn. Hennes första. Lucky her.

Träffade lilla Bella Iris också. Lika ljuvlig som alltid. 

Annas katt har nu överlämnats till ny ägare. Katten också.

Snart dax för middag.  Det blir bacon och potatis. Jag gillar bacon.

I kväll när jag är ledig ska jag se Glamour. Tänk att kunna göra avsnitt efter avsnitt och det händer ingenting.
Det gör å andra sidan inget att missa några veckors avsnitt. Kanske är det det som återstår. Att livet nu går på som avsnitt där det inte händer något.  Man stiger upp - arbetar  -  lägger sig, dag efter dag. Hur blir det då när jag blir pensionär. Jag stiger upp  - - och lägger mig.  Stiger upp och lägger mig. Det här med att få pension verkar vara ett överskattat nöje.