farmorbimbloggar

Nu är juldagarna inne på sluttampen. Det har varit en lugn jul. Alltid tryggt när ens nära och kära finns i närheten. 

Det som är sig likt nu med barn är frågan "när kommer tomten". Sen så är det stora ögonblicket inne och över på ett litet kick. Jag själv minns inte jularna som något speciellt. Våra julklappar bestod många gånger i nya kläder som behövdes. Sen tillbaka till skolhemmet och att lyssna till de andra barnens jul och hur herrans många julklappar de hade fått. En julklapp minns jag väldigt tydligt. Det var en grön Saab V4. Pappa hade köpt oss varsin. Att jag minns den är förmodligen för att det var första gången pappa köpte något och då köpte han en leksaksbil till sina tre flickor. 

 

Jag satt vid ett tillfälle och tittade på barn och barnbarn i helgen. De var helt uppslukade av sina "paddor" eller mobilen. Vad gjorde vi barn under dagarna och kvällarna? Tittade på TV säger ni. Nej.  Jag förstår att det är svårt att tro men det fanns varkenTV eller mobiltelefon. Nej jag är inte nån relik från bronsåldern. 

 

Jag har inte glömt att bloggen finns, men allt har varit rörigt. Jag har fått hjälp med mina element och mitt avlopp har rensats och spolats. sen har det varit ishalka och då håller jag mig på de stråk som sandas. Apropå halka så har mitt gips på vänster hand tagits bort idag. 

 

I min nya lägenhet är det stiltje. Fast jag måste erkänna att min lycka var stor när jag fick upp klockan i köket. Klockan som suttit i mitt föräldrahem. Vilka saker de gjorde förr som håller flera generationer.   

Jag kånkar och bär prylar allt vad jag hinner mellan lägenheterna. Det är ett sätt att  bo in sig. 

 

När vi 1987 skulle bygga hus så gick jag varje dag till tomten för att så att säga göra mig hemmastadd på platsen.

 

Detta innebär att skrivandet liggeri träda just nu. 

Eftersom jag ska flytta till en lägenhet utan trappor så har jag en del bestyr framför mig. Sakta går det och irriterad blir jag. Jag är van vid full fart framåt. Skulle lägga ihop mina tomtar i en särskild låda, men hittade dem inte.

Till sist kom jag på att jag hade packat ner dem i min ryggsäck eftersom de var de första jag skulle gå med. Jag ville nämligen se tomtarna och känna deras välkomnande när jag kom med fler saker. 

 

Nåja här plockas det och sorteras intill sista skruv. Ordning och reda var det.

Jag hade Arko och Viking här för några dagar sen. Ibland är man poppis hos hundarna. Arko hade väldigt bedjande min.  

Snart ger jag mig själv utegångsförbud. Att vara pensionär börjar vara jobbigt. Under det 1 1/2 år som jag varit pensionär har jag varit fler gånger på sjukan än under hela mitt arbetsliv.